Från morgon till kväll, från kväll till natt ditt ansikte jag ser. Du fyller mina tankar med uppror. Om du bara ville bli min, min kärlek aldrig skulle dö.

Ditt ljusbruna, raka hår blir till det vackraste yrväder. Och dina ögon lyser upp den mörkaste natt. Dina blodröda läppar och leende känns som ett knivskarp blad , tryckande mot mitt hjärta. Ack, det gör så ont, att du inte med mig ålderstigen vandrar.

Du vackra människa från 6:e våningen, varför är du inte min?