om mellanrummen

som är det enda

egentligen

det övriga är undantag

vi

du och jag

en omöjlighet

i varsin ände

utav universum

men ändå

kopulerande

densiteten tömd

avstånden symboliska formler

musik väger mer än plutonium

och halveras innan den börjat ljuda

en nanosekunds tanke

fyller kosmos

med ettor och nollor

där ettorna är nollor

samtidigt

det gick att tänka

det krökta rummet

men i samma stund

det skapades

bytte det skepnad

antingen eller

är både och

och men

detta får vi acceptera

det är inte sant