Jag tänkte nytt för mycket länge sedan

och var så nöjd med tanken som jag fött

men återbruk gör tankegodset dött

och göder endast  slentrianen, ledan

Att inför nya sällskap ständigt rapa

de unkna, nötta orden om igen

Få uppskattning som kreativ, men sen

blott skämmas över det jag låtsats skapa

Jag vräker nu allt gammalt över ända

Jag släpper inget redan använt fram

för tystnad är det det bästa som kan hända

All reprisering utav språkligt damm

är som att gräva upp en död och skända

mens själv jag står där ruttnande av skam