Livet lekte inte
det släpade mig trasig över vidder av ångest
gruset som borde gett mig fotfäste, skrapade upp mitt inre
saltet regnade, som för att påminna mig
såret är bara en hundradel av smärtan

Oaserna lockade inte
de drog i mig, som magneter starka nog att förlama mig
kraften som drog mig borde stärkt mig, men stal all styrka från mig
törsten skrek, som för att tvinga mig
krypa fram över slätten, där jag är i ditt våld