Över denna äng

där andningen hängde kvar

i knävecken

och grälande skator

fläkte fram dagen

ville de ord du reste

som en pelare av brons

översätta solen

till förlåtelse

Vi frös fast 

Blomflugor iakttog oss 

i facettögonvrår

vinden drog linjaler

över vattenspegeln

Koltrastens fjäderdräkt

blev till en banal symbol

Sorg bland döda löv

Vi sökte facit

bakom sommarmorgonens

metaforer

men vi frös fast

Vår ensamhet

var bara vår