När känner du dig tryggast men samtidigt mest ensam?

När en ensam tår faller ner för din kind.

Den värmer för en sekund av förtvivlan.

Men inget är så kalt som minuten efter att den lämnat din kind.

Då är du ensam igen.

Ingen värme.

Bara kyla.

Det är då som dom andra tårarna följer efter den första.

Värmen sprids.

Du omfamnas i din ensamhet.

Men när du sedan, blivit varm.

Lämnar dom dig och kylan genomsyrar dig.

Du är än en gång ensam.

Du är kal.

Men nu kommer ingen tår.