När essensen av dig når mig sjunker himlen ner och omfamnar mig.
Kommer det alltid kännas så här?

Närheten som saknas

Vad är det meningen att jag ska göra för att nå dig?

Himlen stiger igen och tar dig med

Jag försöker se dig

med solen bländar mig

Men när du inte syns mer
slocknar solen över mig

Din essens är det enda som jag känner

Trots dess tyngd

Drar jag in ett djupt andetag av din giftiga andedräkt

Och sjunker ner, omfamnar

Inget