Jag låg i rännstenen, och såg sommarens första regn falla. Mina ögon sköljdes av morgonsolen. Yrvaken såg jag hamnen med alla dess båtar. De skrek av äventyrslusta. De skrek av romantik. De skrek av nya äventyr. De skrek Evert Taube.

Ta mig ombord, låt havet sluka mig så jag kan vakna upp i nya hamnar. Från Rio de Jaineros gator, till Florens kullerstenar. Låt mig förstöra vardagen och bygga upp nya drömmar. Drömmar som tar mig bortom horisonten.