DU stack din KNIV igenom mig,
trots att jag GRÄT.
Du såg hur RÄDD och SKAKIG jag var.
Jag bad dig SLUTA,
ta allt jag har.
SNÄLLA gör mig bara inte ILLA.

Du UTNYTTJADE min SVAGHET.
Du hade MAKT.
Du hade STYRKAN och använde den.
Gång på gång skrek jag sluta,
gång på gång skrek jag på HJÄLP.

När JAG lyckades ta mig UPP,
drog du NER mig igen.
Jag var UTMATTAD och i mina kläder du slet.
Jag slutade att ROPA,
slutade att SLÅSS.
Det var som om jag DOG på den stunden.

Du SLET i min tröja,
BLOTTADE mina BRÖST.
Du slet i min kjol,
du VISADE din KNIV.
Jag LÅG DÄR i marken SÅRBAR,
jag var TOM,
JAG FANNS INTE KVAR.

Du TRÄNGDE din vassa KNIV i MIG.
du SLET MIG i BITAR.
JAG FÖRSVANN.

Tårar rann,
när du var färdig sprang du.
Lämnade mig kvar levande,
för att plågsamt dö.

© Brown
Copyright 1999