det är salt utanför min dörr
jag och isen inte alltför goda vänner

jag lyssnar alltid till när du spricker


det är is innanför min dörr
jag och hettan inte någon kompatibel enhet

jag dansar till tonerna av din förruttnelse



jag saknar honom
han som gav mig litterär mening och han
han som såg mig genom de ögon jag alltid velat bli sedd igenom
offrar jag allt för att du ska kunna stå ut i min närhet

allt som någonsin betytt och allt, alla
som fått mig att känna
och du, du står där och undrar

hur någon annan än du kunnat få mig att känna mig ung

jag, likt någon patetisk pubertal yoda-klon
sitter här med mina silvertårar
och spelar din teater