I April då lämnar jag denna håla
Jag lämnar kylan, rutinerna, flocken
Jag beger mig ut på vägen och möter friheten med mina bara axlar

Jag bestämmer tempot och nynnar ensamhet

Ett boende i spaninen kallade men vägen dit var lång. Jag skulle klättra igenom danmark, tysland och sedan vidare. Jag skulle äventyra och mitt mål var att bli en människa. Någonstans skulle jag finna lyckan. En känsla. Ett liv.
En jakt på något som jag kallade lycka.

Innan resan satt jag i min etta och skrev dikter.
Rökte cigaretter och fantiserade om ett liv i värmen.

Jag räknade dagar
sparade slantar
ignorerade längtan efter kroppen
ignorerade flickan i hjärtat

Jag skulle fan dra
Inget fick hindra mig

Den brunhåriga puman fick inte få mitt hjärta att bulta

Men några dagar innan resan.
Några kalla jävla dagar utan fröken brunett lyssnade jag på Joakim.
Jag lät hans stämma, hans text glida in i mina celler
och vips fattade jag vad Fan Fan Fan Innebar. Vips fattade jag var lyckan var.
Jag äventyrade inte. Jag stannade i hålan och lät mina känslor knytas ihop med fröken brunett
Och vips blev hon på smällen
Och vips så smektes jag av Lyckan!