snöyra
din röst är inbjudande
för närheten
för delad närvaro
möter jag dina steg
närmare
för oskuldsfullheten
i bevarande
till tilliten till dig
överger jag mig
sårbarast
där väntar jag
som jag är
att berätta ett liv
i ett andetag
mötas berörande
i vördnad
i ofullkomlighet
i förväntan
där rädslorna bor
gnyr och skakar sig loss
ur seglivat grepp om livet
hasplar ur sig sin upprörbarhet
inuti syreberikad såjord
förströdda ord
vilsekomna
ifrån sig av längtan
att älska
till tonerna av andetag
i vilja
lust...
och längtan
jag mins alltid
pulsen i din hals
och ditt ansikte
i profil
vintern var inte lika kall som nu
och dina nakna fötter
intill hängmattan
som en glänta
fylld av förväntan
din röst
som sjunger
om all din längtan
jag kan bära dig
närmare
låt dig förstå
ibland skiljs vi åt
utan att låta oss
närma dig
jag skiljer mig ur mängden
din röst
min längtan