Så e det måndag
och jag tittar morgontrött på skäggstubben i spegeln
där är jag ja konstaterar jag i mina tankar
fasen så man ser ut
men vänta bara tills dom får se min snitsigt rakade bana över
mitt tättbevuxna landskap

dom ska få se smala polisonger som inte går av
utan räcker till ratt muffen som styr runt munnen
som en välputsad vallgrav runt munnen som matar
kulmagen

förnöjt skrockar jag när mästerverket växer fram
skapat av rakhyvelns tomhet som raspar sig fram
som ödets lieman över stubbar och småkvisslors blomm

flammad kind med rak löddrig mousse
tar sin snåriga början
det är svårt att se var vägen ska vara
det gäller att skummet inte döljer det som ska sparas
och var linjen ska gå

vänta bara tills brudarna får se det här tänker jag


tidigt på dagen går jag ut och tänker hela tiden på att jag rakat mej

räknar leenden jag möter som ett svar på min måndags mustasch frisyr

hej säger tjejen i trappen när jag kommer hem igen

hej säger jag nyrakad och fin
tänker på att jag måste se extra snygg ut idag
för att hon reagerat


glömmer att hon hälsar på mej varje dag
det kan ju vara kul att göra sig extra fin för någon ibland
sånt kan ju överraska andra och uppskattas
om det inte sker för ofta


men jämnt
nej blir det en vana blir det slentrian
då blir det ointressant eller taget för givet
ombyte förnöjer

tillslut blir dagarna långa

rakhyveln vilar i sitt ide för trött för att göra sitt verk

och till söndagen känns det skönt att bara vara stubbig
och se om man blir älskad också för den man är
och inte bara för det man gör
eller för den frisyr man bär

Gäsp !
Nu e det måndag

få se nu hur rakhyveln ska gå