Jag vaknade idag
rädd för att jag blödigt i sängen
rullade försiktigt ut
kollade under täcket
allt var bra.

Orkade inte borsta håret,
tog Alvedon direkt
vet att utan Ipren också
är smärtan ändå där.

Mitt rum är så stökit
att man bara kan se
sisådär två kvadratdecimeter
som inte är täckta av saker.

Och så blev det
brända pannkakor
med socker
till fruckost.

Vilket är bättre än middagen igår.
Fyra digestive är
egentligen
ingen bra idé.

Klockan åtta står jag i köket,
får veta att vi har prov idag.
Jag har inte pluggat.
Och jag måste hämta böckerna för att plugga nu.
Men bussen går två minuter över åtta.
(Det tar 4 minuter att gå till bullhållplatsen.)

Fast Erica räddar dagen,
för om jag kan sitta trångt
så får jag åka med Rolf till skolan.

Så bar det av till skolan,
som serdiner i en burk,
i lilla Rolf.
Och av någon anledning
skrattar jag åt skämten som sägs
med hela mitt hjärta.

För när man inte har
någon bättre vardag
att jämföra med,
så är man ganska glad
över den man har.