Jag fattar, så enkelt att se.
Så ont, jag orkar inte mer.
Min resa kantad av ärr och sår.
Finns ingen som riktigt förstår,
hur det sliter i mitt hjärta,
det gör ont, jag känner min smärta.
En flod av tårar som bara rinner,
en bit till av mig, försvinner.
Min själ slits itu bit för bit,
kvar är min brist på tillit.
Hur kan det sluta så här?
Tillintetgjort mitt hjärta är.
Jag slutar att tro och hoppas;
att kärleken aldrig mer knoppas.
För jag är trött på bränna broar,
Det jag har kvar, är alla mina tårar.
Trodde jag skulle hitta kärleken,
men det jag minns, är alla sveken.
Ljuset slocknat, och kvar är bara veken.

Skriven 2010-03-28 | Kristian Lind © 1999-2010