Jag är född, defekt, utan hypofys, enögd
Skulle varit död, aldrig varit en del av
det naturliga urvalet. Dagliga doser av
piller och sprutor, för att min kropp ska kunna
fungera normalt, men aldrig riktigt normalt.
Aldrig kunna känna endorfinets rus i min kropp.
Kramper, död puls, han kommer aldrig överleva,
dödsförklarade doktorerna mig, men här skriver
jag livs levande, utan att utkräva någon sympati.
Men, ser du blodet från mina avbitna nagelband?
Ser du hur trött jag är på alla mediciner?
Jag skulle inte tveka att byta bägare med dig.
Vem gav dig rätten att få vara frisk, och jag sjuk?
Här är tillfället, då mina ögon tåras, skulle jag
verkligen önska någon annan det jag gått igenom?
Det här är min lott, det här är min arvedel,
den kärra jag måste dra, oavsett vad jag känner,
eller tycker. Alla har sin börda, sin arvedel,
den plåga de måste förlika sig med.

Skriven 2010-03-30 | Kristian Lind © 1999-2010