Du kommenterar mig med dryghet och utan respekt.
Det är så mycket jag vill få sagt,
för att få ner dig på jorden igen.
Önskar inget hellre än slänga ut dig från mitt liv.

Jag har blivit som du, sprider öken med min mun.
Det är så mycket jag vill ge och ta igen,
men jag är den ständige förloraren,
för jag saknar känsla för både ord och takt.

Läppar som en gång format ord av tröst och uppbyggelse,
formar nu ord som ödelägger och gör mitt samvete till ett såll.
Där det som gör livet värdefullt, sållas bort, respektlöst.
Dryga och hårda ord, som jag önskar jag kunnat ta tillbaka.

Du kommenterar mig med dryghet och utan respekt.
Det är så mycket jag vill få sagt,
för att få ner dig på jorden igen.
Jag biter mig i läppen, blodet rinnande från läppen min, blir mitt svar.

Skriven 2007-10-01 | Kristian Lind © 1999-2010