Jag speglar mitt jag, i min stolta tro.
Där min inbilskhet, sedan länge byggt bo.
Jag är ingen skönhet och jag är inte populär.
Det är valen, som gjort mig, till den jag är.
Jag är lumpsliten och letar skatter i dina sopor.
Du tar omvägar, som om min närvaro, ger dig koppor.
Jag försöker vara trevlig, men behandlas som luft,
ignorerar mig som om jag vore galen och saknar förnuft.
Du trycker och pressar, för att få ner mig i dina fack.
Återger mig sen, som ett stående skämt, i slips och frack.
Med dina förutfattade meningar, är bilden av mig, redan klar.
Ändå går du förbi och missar plocka upp den blomma, vi är envar.

Skriven 2007-06-11 | Krisse Lind © 1999-2007