Du gör mig osäker, mina tankar rusar.
Förhäxar mig, känslorna mina, du berusar.
Jag lyder minsta knyck av ditt spö.
Rädd, rullar jag över på rygg, för att dö.
Poängerna du besegrat, gjort mig skygg.
I otryggheten, känner jag mig trygg.
Ja, jag känner dig, och du känner mig.
Du vet att jag aldrig vågade säga nej.
Jag brukade tycka att allting var perfekt,
men jag skyddade en låga, som redan var släckt.
En tjusning och passion, som tände snett.
Något vi kunde ha undvikit, om vi haft vett.
Berusade känslor svalnar, tankarna mina rasar.
Skrämmer mig, förfärar mig, för dig jag fasar.

Skriven 2008-06-30 | Kristian Lind © 1999-2010