När jag var liten gick jag vilse i Linköping
Paniken börja flippa och hjärtat slog fram tårarna

När jag var vilsen i livet bekantade jag mig med paniken igen
Hjärtat skrek och benen rasslade
Jag låg bakom en gran och plågades av blå sirener och arga schäfrar

När midsommarnatten bleknade och landets vackraste grät i besvikelse
exploderade rädslans fyrverkeri och den gamla paniken brast

Men jag uppskattar denna broms
Denna känsla som berättar att fel är fel!