För jag är fångad som spindeln i sitt eget nät
virar ett irrvarr av brusande sprudlande bubblande känslor runt mig
fastnar

Men jag vet inte vem av oss som spann tråden
den tunna sköra trassliga som skär i mig
blundar

Vilken färg bär de, saknadssåren?
Djupare för varje dag som går, för varje dag jag ser dig
vaknar

Värmen sprider sig, i min trasselsudd av nät
sträcker ut handen, för att känna din hud
ler