Käreste vän minns du,
minns du drömmarna vi delade,
den framtid som vi suktat.
Om att alltid samma väg sida vid sida i livet vandra.

Men vägen bröts itu,
och du veknade du velade,
nu var den kommen den dagen vi fruktat.
Att inte längre få leva i samma värld med varandra.

Käreste kamrat min underbara vän,
du skulle sett dig där du låg,
lika död som kärleken i din spruta.
Lika tom som dina löften om att lägga av.

Nu står jag vid vägen vi gick för länge sen,
men jag kan inte komma ihåg,
vart vi började eller där vi sluta.
Men skälet där vi delades blev korset till din grav.