- Mamma, varför har farmor vatten i knäna?
- Ja du, vi har ju en massa vatten i kroppen...
- Har vi?!
- Ja, vi består huvudsakligen av vatten.
- Du skojar?
- Nej.
- Var kommer vattnet ifrån?
- Eh, det vet jag inte riktigt.
- Följde det med när jag kom ut ur din mage?

***

- Titta vad stor månen är ikväll, mamma!
- Den är alltid lika stor, grynet.
- Nähä.
- Joho.
- Du ser väl att den är alldeles rund ikväll och det är den inte alltid alls det. Ibland ser den ut som en banan.
- Inatt är det fullmåne, när man bara ser en del av den är det halvmåne.
- Varför är det fullmåne då? Vi ska ju ändå sova nu och då kan det lika gärna vara mörkt.
- Du, vi kan prata om det där en annan dag, mamma är trött nu.

***

- Mamma! Mamma! Nu förstår jag! Morfar berättade om ebb och flod och hur regnet åker upp till himlen och ner igen. Att det går runt.
- Ja? Jo, så är det.
- Ja! Och det är ju därför månen finns!
- Nu hänger jag inte med?
- Jo, för alla kloka gubbar som har funnits, deras kiss åker upp i våra huvuden så att vi kan tänka!