Du ljuger mig rätt i ansiktet

med dina lögner

smider du min undergång



du tror ingen hör och ingen vet

medan du solar dig

i andras nederlag -



skadan är redan skedd

men du känner ingen ånger

du njuter av din framgång.



genom lögner och svek

banar du din väg

gör verkligen sanningen dig svag?



du tror du är stor och stark

men innerst inne

är du egentligen

ett ensamt litet barn



som skriker efter uppmärksamhet

för du är så rädd

att tappa mark och tyna bort -



från andras misstag och felsteg

väver du ditt nät

som bara är stumpar utav garn



inte ser du heller tårarna

av ditt verk

och du skyr inga medel

för att göra din resa kort



du tänker bara på dig själv

och utnyttjar andra

för din egen bekvämliga komfort



håll dig långt borta ifrån mig

för du -

jag känner din sort



Skriven 2006-07-30 | Kristian Lind © 1999-2010