Jag är en ståupp komiker dock stum,
Skrattandes åt verkligheten medans den rullar förbi
som en dröm

Jag tar ditt sinne och förvirrar det med,
mitt minne, virar runt det en pinne och kastar ut det ur lådan,

För att försöka befria dig från plågan, iaf för en sekund,

annars håller jag mig gömd.

Jag väntar på att få komma ut, genom mina texter jag slänger ut,
Kommer ut ur min trut, försöker få min gråa vardag i lut.

Jag är en nanosekund i tid och rum en förlorar dröm i ett avlägset rum,
Fullt med dimma och rök, börjar känna mig lite skum.

känslan tar tag och gör mig till en livlös kropp, men sinnet på topp och tankarna i omlopp,

Runt frågan.

Vem fan är jag?