"Ni ber i ert betryck och i er nöd, ack att ni kunde be även i er glädles fullhet och i ert överflöds tid.

Ty vad är bönen annat än att utgjuta er själva i den levande rymden?

Och om det ger er tröst att utgjuta ert mörker i rymden, så ger det er också glädje att utgjuta ert hjärtas gryning.

OCH OM NI INTE KAN ANNA ÄN GRÅTA NÄR ER SJÄL KALLAR ER TILL BÖN, SKALL DEN SPORRA ER OM OCH OM IGEN, FAST NI GRÅTER, TILLS NI BRISTER UT I SKRATT.

När ni ber höjer ni er för att i luften möta dem som ber just vid denna tid och som ni måhända inte möter annat än i bön.

Låt därför inte ert besök i detta osynliga tempel ske för något annat än hänförelse och innerlig gemenskap.

Ty om ni skulle inträda i templet endast i syfte att begära, ska ni inte få ta emot.

Och om ni träder in i det för att ödmjuka er, skall ni inte bli upplyfta.

Inte ens om ni träder in i det för att be för andras väl skall ni bli hörda.

Det är nog att ni träder in i det osynliga templet.

Jag kan inte lära er att bedja med ord.

Gud lyssnar inte på på era ord utom när Han själv yttrar dem genom era läppar.

Och jag kan inte lära er havens och skogarnas och bergens böner.

Men ni som är födda av bergen och skogarna och haven kan finna deras böner i ert hjärta, och om ni blott lyssnar i nattens stillhet skall ni höra dem säga i tystnaden:

"O vår Gud som är vårt bevingade jag, det är Din vilja i oss som råder.

Det är Din längtan i oss som styr.

Det är Din strävan inom oss som gör våra nätter, som är Dina, till dagar som är Dina likaså.

Vi kan ej be Dig om något, ty Du känner våra behov innan de föds inom oss:

Du är vårt behov, och genom att ge oss mer av Dig själv ger Du oss allt".