Varför är det så svårt
… inte svårt, komplicerat
känslorna skriker motsägelsefulla idiotier

må bra, må bra! Världen i balans… tjoohoo!
skjut mig, snälla… låt mig få förtvina

… men inte så tydligt

Jag har svårt att förstå mig själv
… jag tror att jag tror att jag ljuger

Ändå måste jag lyssna… dumma ord…
… det vore så underbart att falla isär litegrann
och koppla bort, ta en paus… dö i en månad…
… som semester

Tystnaden vore så uppfriskande
… inga fler ord… inget tjafs
inga gloende ögon
och åsikter jag inte tror jag uppfattar rätt

Ni hatar mig, säger mitt dumma huvud…
jaha… och? säger jag… fast tyst… så att jag inte hörs

Det är så dumt...
… jag har ju ingenting att skylla någon på
eller någon att skylla på

Det känns som om mina ögon vill slita ur sig själva
och försöka strypa mig med den avslitna synnerven

… hur vore det?

Är det en acceptabel fantasi i dagens samhälle?

… jag borde nog hålla käften stängd
jag vet ju knappt hur man pratar om det man pratar om…

sedan föll en obekväm tystnad ner som en ridå över allt som inte borde finnas

shh…

/