Känns verkligen tomt vi har ju följt era liv så länge gråtit med er skrattat med er kallat er vänner och fiender Skrämmande känsla då ni delat med er av era liv eller död eller hur det nu var :-) Allt var ändå bara påhittat men vi led med er undrade funderade vi var rädda om er med er för er ibland Nu känns det bara tomt som en god bok som är slut vill inte läsa sista sidan men vill inget hellre än se känna hur det slutar