Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Att måla en tavla



Det springer en man uppför vägen
- Jag kan se att det inte är jag
Han har konstiga kläder och lustig hatt
- Så det är ingen av oss
När han närmar sig ser jag hans skägg
- Det är en skum typ
Nu bankar det på dörren
- Han har kommit för att skada oss

Mannen ber om att få låna telefonen,
det har skett en bilolycka
barnen sitter fastklämda
- Mig lurar han inte

Han vädjar på sina bara knän
- Jag slänger igen dörren och låser




Övriga genrer av Jonas S. Lundström
Läst 346 gånger
Publicerad 2010-08-11 14:25



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
jag har varit den mannen, den som söker upp andra för hjälp och även den kvinna som vägrat att öppna mitt hem för farliga okända. Situationen är på intet sätt ovanlig och så här kommer det nog att vara så länge jag fortsätter att vara rädd för min egen skugga
tvenne apelsingula paraplyer förtjänte texten
2010-11-05

  Annie b'larsson VIP
Den här är kusligt bra! Jag har själv varit i en liknande situation, om än inte så allvarlig - där jag slängde igen dörren och rusade iväg, förbi den som kom till mig o sökte hjälp. Jag skäms än idag.
Det var faktiskt inte meningen, men som vanligt var orsaken: rädsla.
2010-08-18

  Gunnar Odhner
Säger mycket om vårt samhälle. Vad tänker man på, när en 'konstig' människa närmar sig? Och varför 'konstig'?
2010-08-12
  > Nästa text
< Föregående

Jonas S. Lundström
Jonas S. Lundström