jag måste skriva denna saga.
det är allt för många trådar runt mitt hjärta
för att kunna lösa upp dem utan text. (självrannsakan)

vill att min smärta ska nå min själ inte bara sitta fast i halsen.
den ska lyftas arbetas ut och så småningom bara bli ett minne.


~~

Jo jag får väl erkänna att det inte är andras fel. jag sitter här för en anlednings skull, jag var drogromantiker redan som 14åring. Eller egentligen redan innan dess.

Pojkbanden bytes ut mot Ebbagrön och national- teatern de oskyldiga ciggen tappade sin glans även om det var svin-tufft att röka.

Numer letade jag efter allt som gick att få sig ett rus av, det lyckades sällan eftersom lacknafta och konstiga piller ur mammas skåp inte gav någon verkan.
men va fan det e ju tanken som räknas.


och ur ungdom
spricker bröst
vi har alla varit små

att glänsa betyder
inte alltid stjärnor

kan likväl vara
glansen ur en brunn


~~
jag hade inte fyllt 15 när tåget bar av till den berömda huvudstaden Köpenhamn. Och alla som har varit drogromantiker vet vad som finns där.
Kristiania himlen på jorden för en ung äventyrslysten flicka.

jag hade tur. det vet jag nu. för de dygnen jag var där var våldtäkten i luften och ögon som glittrade lömskt ur mörker, kvinnor på 50 som så gärna rullade joppe efter joppe. jo de var snälla! hallå de bjöd ju på finröka. så våga inte säga annat. eller?

åren efter träffade jag på ett kollektiv en kille. vacker som en ängel och han var över mig och under mig. Min 16åriga kropp skrek efter närhet. minns honom så fin även när rökmolnen från vattenpipan immade igen min syn.

han hade mage å lämna mig efter ett år. och jag föll trasigt ihop i stor sorg.
pojkvänner kom och gick alla med fina grejer och livet var som liv kan bli. ångest.

så fick även jag nog. flyttade 50 mil från allt. låg på en soffa hos den man jag sedan levde ihop med i fyra år utan att älska. ja den stackaren friade. och jag fann inget annat att göra än att vara otrogen.
han kastade ringen efter mig, jag packade flyttade till min alkoholist med de starka armarna farliga sättet och den vilda musiken. där badade även jag i whisky och en å annan drog.

men jag var vuxen nu ville inte mer. fann ingen ro i det livet. så lugnet sjönk in.men bara för ett tag.

sedan blev jag en stöttepelare en medberoende utan slut. så sårad att jag nu inte mer kan se mitt eget värde som människa. hur svek kan tvätta en likgiltig

så jag sjunger min sång
och alltid finns de dom
som vill skryta om
hur mycket värre de har haft det.

men ni har inte vuxit upp
ni är ännu romantiker.