Det fanns en tid

(- inte för att jag vet om det finns någon tid
men vi kallar det så för att låtsas förstå varann,
varann - ja, alltså där jag slutar och du börjar)

när orden porlade ur munnen som ystra föl på grönbete

skratt som klingade upp mot rymden och bildade stjärnor

tårar som i snirklande omfamningar bildade hav

självskriven kärlek i tusenårig bok
eller om den skrivs imorgon
eller i rådande stund

kaos söker stabilitet
stabilitet söker kaos
förenas i en magisk sekund
slits isär
vandrar gråslaskiga gator upp och ner
desperation i andetagen
en oundviklig längtan
i att inte färga av sig på den andre
så att den andre kan bestå
och att ändå kunna vara tillsammans.