när jag möter

de grönaste ögon

jag sett -

då ser jag

pärlor glittra och

eldar brinna


jag ser en åtrå

så het

att den ger mig

intensiva rysningar


en kärlek så äkta

att den fyller själen

med skön harmoni


dina ögon -

för deras skull

väjer jag

för eventuella hinder

för olyckskorpar

som kraxar högljutt

och för svarta pärlor

som de kastar på

vår väg


för dina gröna

ögons skull

river jag muren

jag byggt inom

och de murar som rests

av andra



för det är du och jag

vi två

här och nu


och jag tror också


sedan...