Så mycket man vill berätta.
Få ur sig sin trasiga historia
måste man ta hänsyn till släkten?
Nä verkligen inte,
de hart inte lyft ett finger...ett fucking jävla samtal till soc, då hade jag kanske sluppit örfilar fysiskt och psykiskt.

Begäret har blivit sjukare och sjukare, nedtryckt hårt och hänsyslöst.

Fantasin skenar iväg till en ännu trasigare värld, kanske för jag ska orka stå ut med min ryggsäck.

Mina fina låtsasstigar har blivit nedtrampade till gyttja , Tingeling ligger under gyttjan.

Nu tittar det bara fram dödskallar och gamla hungriga vampyrer.
De suger ut all min energi,
jag får ingen luft, orkar inte lyfta mitt barn, jag existerar inte längre.
Ser min man leka livfullt med vårt barn,
jag försöker ropa men det kommer bara någon hes viskning.

Min dotter springer runt i cirklar fort, fort,
jag ser clownerna som jagar henne.

Kan inte stoppa carusellen,
kan inte röra mig överhuvudtaget...