Den var som
en fläkt från ovan
den milda blick du
mig gav

men ingenting
blev som vi trodde
jag drunknar i
tårarnas hav

vid foten
av fjället därhemma
vi vandrade
sommar som höst

nu går jag
i mina tankar
kanhända ger
minnena tröst

du kallade mig
"min ängel"
och smekte så mjukt
min kind

men plötsligt
den kom emot oss
en så kall
och isande vind

dock känner jag
djupt i mitt hjärta
du är med mig
vart jag än går

och kanske
kommer det dagar
när höst blir
till vackraste vår