Redan medlem?
Logga in
är jag i tillvaron så måste vi väl gilla varandra,
men så tungt ett steg kan vara att ta.
Ångesthjärtats gråtMorgonljuset driver sakta bort hångrinande skuggestalter klädda i dina maror, i mörkret som nyss dina drömmar svävade i , fjärilsvingen slår dej mjukt i ansiktet ett svärd av ljus driver ut smådjävlarna ur ångesthjärtat , släpp sorger som kletat sej fast för länge i din famn, låt inte passiviteten få äga dej, gör bort dej skrik rakt ut, låt din sista stjärna bli min när jorden jag står på darrar så, mjuka läppar mot en sårig själ, så mörka moln, måste tänka mej solen måste, där stålklor så nyss rev så djup sår, nu vilar hjärtat i två kupade barnahänder så läkande lenande, där mitt i kölden finnes skönheten. så åter stigande vindbyar som lekande rufsar om i mitt hår.
Fri vers
(Fri form)
av
aol
Läst 1335 gånger och applåderad av 61 personer Publicerad 2010-11-02 12:44
|
Nästa text
Föregående aol
Senast publicerade
Livet Till Gud Sökaren Rörelser Själens flykt gyllne tider Evigt lever själen dansa med mej Se alla |