det är länge sen nu
dina andetag lämnade spår på min rygg

och det är länge sen
du sa att jag luktade cigg
och blev fånigt arg för det

det är länge sen
jag tjatade på dig för att
du stod för nära när vi pratade
och du sken vemod när jag backade

askan i mitt hår
sedan vårdagsjämning
har börjat svalna nu
liksom asfalten gjorde när snön föll

och du fick änglarna att falla
fast du inte syntes till
och du lyste
fast du inte kunde flyta i strålningen
du lyste och du lyste vackrast

jag var lycklig
jag hade dina hårstrån under sängen
nu dammsuger jag

och du lämnade bara din mössa på köksbordet
som var alldeles blöt
efter att vi gjort snöänglar hela natten
och den luktade som dina hudkristaller


om jag inte tänkt efter riktigt noga
skulle jag inte ens komma ihåg att det var din mössa


för jag strålar nu;
starkare
starkast

och jag har någon annans leende
på mitt ansikte
på fransarna ligger någon annans dna

Du var underbar
du var vacker
men nu är jag skönheten
jag är vackrare än du var
och någonsin kommer vara
du rann ut i sanden
och så vitt jag vet
så lever du någonstans i det kalla
jag förblev den jag var född till