ibland undrar jag vad som är värt
egentligen

-


när jag vaknar sover hon bredvid med sitt ljusa hår och slutna ögon. jag kan gissa att hon inte somnade innan fyra, inatt heller. jag undrar varför, egentligen

kanske är hon för trött på livet
för att kunna vara trött i kroppen

hur nu det går till

-

jag stiger upp och gör frukost, som varje morgon. tänker att kaffe skulle vara gott men har aldrig lärt mig att använda kaffekokaren; jag kommer inte ihåg från gång till gång när mamma har förklarat.

blåbärsyoughurt. hallonyoughurt. jordgubb. vanilj. naturell. jag har tröttnat på alla smaker som finns

trycker i mig en macka innan jag går till bussen i regnet

-


går hem från bussen i regnet; det regnar jämt
höjer volymen på mp3n och byter till de deppigaste låtarna jag har. allt för att det ska stämma överens med mitt humör. med regnet. med den här jävla platsen

när jag kommer hem sover hon också -


1) blir besviken. du skulle ju städa
2) blir orolig. dina ögon är rödgråtna. alldeles för ofta

-



på gymmet är det alltid fullt med folk. tänker att de, som jag, vill ta tag i sina liv. vill ändra på sig. vill bli bättre. vill bli lättare. vill kunna se sig själva i spegeln utan att hata det de ser; precis som jag


-

på facebook läser jag om snön. den hemska vita snön som aldrig får vara vit särskilt länge. det snöar överallt i sverige men inte här. här regnar det. öser ner. jag var ute på promenad förut och var jag än tittade såg jag bara en sak; vatten. himmelvatten.


jag åker aldrig pulka längre och jag har aldrig snöbollskrig. jag gör inga snöänglar för det är bara att hoppas förgäves. det enda fina med snön är när det knastrar sådär under skorna och när ens syster dyker upp innanför dörren med snöflingor på näsan. när man är hemma hos vänner och dricker lite lagom mycket alkohol för att känna sig varm i kroppen; springer ut i bara underkläder och slänger sig i snön och fryser inte alls särskilt mycket


-

det blir svårt att överleva den här vintern -

1) har hört att det blir värre än förra året
2) känner på mig att blir värre än förra året

inte bara ur kylans synpunkt -



ibland undrar jag vad som är värt
egentligen





orkar inte vara klyschig och påstå något alla redan vet; men


i fredags var jag ute. ute som i ute och dansade. läs: söp skallen av mig. men dansade låter bättre. jag hade några utav mina finaste vänner med mig och elvacentimetersklackar på fötterna. dagen efter var jag stolt över att jag inte snubblat eller trillat eller ramlat en enda gång; det brukar ju bli så annars. vi brände pengar och vi klappade händer i takt till ramsor vi själva lärt oss nyligen och vi shottade och vi dansade julgransdansen som inte alls många kan. vi var lyckliga; trodde vi

- hur beskriver man lycka ens?


det ryser. det blir obalans och det blir snurrigt och det blir gåshud. det blir dunkande hjärtslag och det blir leenden som aldrig tar slut

(läs: det blir en fylla som inte går snett)


-


det är vinter nu. tror jag. det är väl vinter i november? eller är det fortfarande höst? jag vet inte. vad spelar det för roll, egentligen. det är frysa om fötterna och det är förbannat jävla väder och det är katter som inte vill vara ute mer än fem minuter. det är att lära sig att dricka te och det är att inte orka plugga till prov och det är att ta egna sovmorgnar. det är att längta till nyår och det är att lägga undan pengar till julklappar och det är att vilja ha vår. det är vinter nu.



-


man måste vara deppig för att skriva bra, visst måste man?




ibland undrar jag vad som är värt
egentligen


-

orkar inte ens fundera över alla mina
kanske-aspekter längre; det bara blir


livet bara blir



-


1) klockan är snart halv tolv
2) jag sov till ett idag men jag är ändå trött

-

mörkret och regnet och vintern äter upp nästan allt hopp -


hopp om en sista månad av året som inte gör en besviken.

-



ibland undrar jag vad som är värt
egentligen