Det känns
som att det man kallar själen

Krängde sig loss idag
förtvivlat loss därute

mellan 6 plan inpassad

Resterna sjönk - i det porösa planet

och det blev tyst , utan minnen

så tyst, i mitt fönster

som bakom hörselkåpor och ögonbindel


ner över pannan, kanske 1000 generationer,
Rann ständiga hjärtslag

mig inåt i virveln

miljarder med drömmar
blev försvunna

på randen till glittrande gåtfulla rymden - i det understa planet

men av alla dem försvann bara jag utan spår