Alla är unika. Vad är för mycket? För lite?
Tusen färger anses för mycket, räknas som fågelbajs
Miffo miffo var har du ditt piffo
Runt ögonen i hjärtat
eller i blicken som avslöjar
alltjämt
Du har kniven i fickan
ständigt beredd
men drar dig tillbaks
så fort känslorna passerar
barometern
Vem kräver att allt ska
Kan själv
göra
Pilen hackar tillbaks
till sitt ursprung
Var tar utagerandet vägen
när du som bäst behöver det
Vem dömer mest
Det finns alltid flera synsätt
Men bara ett till salu
Trots upprepade 90procentiga
fungerande funktioner
Slås på en sekund total alles ut
när det inte är perfekt en gång
då skickas svart flagg ned i kroppen
upp i hjärnan
Återigen misslyckad
som när då
När var det första gången
Vem var domare
Var tog den kaxiga Kimmen
vägen
Gömd som alla andra
bakom passande plymer
hård mascara
avslappnande bubblor
i form av rus
Där kunde hon lättare
hitta det som var hon
helt utan camoflage
Sån som hon är
så letar hon likasinnade
då blir det för mycket
av två såna som inte kan
det folk verkar kräva
Planering fokus
om och om igen
ingenting utanför
inga tusen intryck
som flyger som hemlösa
stannar en stund
hittar en ny vinkel
Varför anses det
så fel
Hur kan det åläggas vite
för en hjärna som bara finns där
Som kör sitt rejs
oberoende av väder och vind
Hon kan bara haka på
vara med eller bli totalt
manglad
Tillplattad försöka
plocka ihop de kringströdda
delarna som ramlat ur
skapat ett inre kaos
Hon önskar en inre röst
som säger
Vem faaan bryr sig
Som alla de skyddsrumsdörrar
som skyndar förbi
utklädda till medkännande
mänskor
eller kanske bara rätt o slätt
mänskor, mänskliga
precis som hon själv
Eller