(Förklaringen)

Hon var en landsortsblomma som slagit rot i asfalten
med rötter som löpte mellan alla ideal
med expanderande sprickor i tonårsgestalten
för evigt fångad i sitt deliriums åttiotal

Hon var en ömsint prinsessa i ett förortsghetto
som slöt ögonen till drömlika toner på vinyl
sjöng sina sånger i vildaste libretto
och målade sagor på dukar i svart acryl

Hon var en strålande fasad med en drömmares lystnad
en explosion av färger i renaste dur
men ett hjärta som slog i mollskalors tystnad
och innerst inne en romantiserad sagofigur

Hon var en social trollkarl med mindervärdeskomplex
en vandrande motsägelse, en dubbelnatur
och inför verklighetens hårdhet stod hon ständigt perplex
en spillra från en utdöd subkultur

*

(Kriget)

Hennes högsta önskan var att rädda världen
från alla dess sorger och skador och kval
och att, förhoppningsvis, kunna finna sig själv på vägen
en borttappad flicka ur ett preskriberat nittiotal

Hon missbrukar risker för missbrukets skull
och sörjer för härden i sitt välfärdsland
hon dricker för kärleken tills hon faller omkull
och blåser på elden tills hela världen står i brand

Storhetsvansinne och en lite för skral mänsklighet
och en skör Jeanne D'Arc i en rustning av glas
men ständigt i krig av sin egen besatthet
en sagoprinsessa i en framtida reformerad parafras

Och de säger att hon en dag kommer glömma,
släppa idealen och låta saken bero
men vår betongavkomma vägrar sluta drömma
och håller envist klorna i sin barndomstro

*

(Framtiden ur omvärldens perspektiv)

Vi tror att frälsningens flicka kommer att falla
att hennes hopp exploderar likt en komet i ett hav
att världens hårdhet kommer få oskuldens ögon kalla
när tonerna tystnar och musiken slås av

För hon är en produkt av ett rastlöst hjärta
med ett barnsligt psyke, en kvinnlig Peter Pan
ett dåligt samvete i förbrukarens skamsna svärta
en självutnämnd martyr, en asketisk nymfoman

Och hon kommer släppa sitt barnsligt utopiska hopp
när hon inser att hon bara är ett barn med en saga
och sluta rädda en drunknande himlakropp
en sorglig sanning som vi bara kan beklaga.

*

(Hennes egen reflektion)

Den dag vi förlorar
våra ideals drömlika mål
är den dagen vi korar
kapitalismen med kronor av stål
Och den dagen vi släpper
våra naiva visioner
är den dag vi täpper
struparna på tysta miljoner
För jag vill vara en krigande kvinnoröst
för alla de som själva inte kan tala
en sång som stiger ur tusen utsatta bröst
från en mänsklighet i matrixdvala

Gud är död, och vi syr kläder av oskyldigt lidande
vi krigar för olja och säljer liv för miljoner
hatindustrin är på historiskt framskridande
och mördar i religionens namn för onda illustrationer

Kan ni sitta tysta
när världen exploderar
och de som skulle hjälpa
Domderar
Segregerar
Dikterar
Asfalterar
Exponerar
Kriminaliserar;

när de som skulle desarmera bomben
i själva verket detonerar.

(i matrix ligger vi alla i dvala)