Livsintrigen och dess ambivalens
har satt ärrade fåror i mitt anletes ursprung

Vad är du gjord av? Viskar du
Sjukdom, svarar jag

*

Ekot från det intetsägande har gjort dig undernärd, min vän
Konst för konstens skull, eller konster för berömmelse?
Kreativiteten föds ej längre här, den ligger livlös i våra händer

Vi använder oss av en nagel i ögat,
för att slippa självlobotomi
brännmaneter för att bota ångesten
för det skaver under huden
när dom försöker nagga sig in i våra perspektiv,
står vi andelösa, likt spruckna individer utan ideal

Så låt oss fly till vår frihet, låt oss vandra vår snåriga stig -

För i vår egendekorerade cirkusmanér
lättar knutarna längs våra ryggar
Vi flyter omkring i Mississippi,
talar i tungor och förtränger verkligheten,
om att Tellus förblir förorenat
av djävulsk korruption och ynkedom

Men vad gör det, min vän? Vi nådde vårat mål till sist.
I utkanten av korståget.


(Plötsligt fick vi vingar)