Våra själar når inte fram,,,
når inte förbi rädslans pansarkokonger
når inte in till våra gömda liv

Nervöst med skamsen oro som för att ertappas
lyser eldtecknet ut din längtan mellan känsliga läppar
som i bristånger försetts med munkavel
för att annars inte skrika -
skrika ut sin längtan efter kärlek

Eldskölden mellan dina darrande fingrar
pyr sin boja av fjättrande rök
för att inte dina händer
annars skulle sträckas
till besinningslös beröring
av någons smeklängtande nakna hud

Förblindande dimridåer höljer allt i smutsigt
dunkel där inget finns att lita på
där allt förtär sej själv
och besudlar den luft
som kunde burit ord av kärlek
till en älskad vän.

Från den tvingande investeringen
i självdestruktion
glöder din sorg, och din ensamhet
lyser som din längtan
– kärlekslös

Livet ville dej inte detta
men cynisk lönsamhet
använder din rädsla, sorg och saknad,
skrämmer in dej i din ensamhets pansarkokong
där du är lätt att exploatera

Finns bara ett sätt
att slippa dessa lögners falska rustning
Ställ dej naken som du är
erkän svaghet fel och brister.
Vet att ingen sämre är än du
och ingen heller bättre...