Vi har inga reella instrument att kunna avläsa

långsiktiga effekter av massutrotningen

av en mängd olika livsformer,

varken om de som redan är utrotade

eller om de som nu "endast" är hotade.

Ofta nämns endast effekterna av utrotning

i löjligt kuriosa ordalag, såsom ex. att

många av de nu utdöda tusentals små

tropiska och extremt lokalt baserade isotoperna

"kunde i framtiden ha använts för medicinala ändamål,

och nu är dom borta..."

Naturens balans, som inkluderar eller förutsätter

en odelad men enorm variationens mångfald,

utgör i verkligheten en långsiktig

kunskapsbärande bas av "minnen".

Eoner av insamlade erfarenheter

från mycket oregelbundna extremer

i en evigt föränderlig miljö,

vilka utgör, eftersom dessa erfarenheter är så utspridda

i den enorma artrikedom som den totala biomassan anger,

ett helt livsnödvändigt försäkringkapital,

och detta med en ultimat riskspridning,

inför alla typer av framtida påfrestningar eller katastrofer.

Vi kan aldrig lista ut var eller i vilket

enstaka av dessa oräkneliga variationer

i den totala biomassan som just ett specifikt

"minne" av tidigare påfrestningar sitter eller satt.

När vi idag ex. gläds över utrotandet

av en sjukdomsframkallande mikroorganism

kan denna glädje omvandlas i total förtvivlan

i en framtid med tillräckliga kunskaper

att kunna inse oåterkalleligheten

och förlusten av pusselbiten

som kunde varit bäraren av den behövliga kunskapen

för att livet på jorden skulle kunnat möta och bekämpa

något okänt framtida allvarligt hot

mot hela planetens gemensamma livsbetingelser