Bevisligen kan vissa djurarter dö ut av naturliga skäl.

Men då är det oftast pga. något som redan

ingår i den samlade kunskapen som finns

om alla miljöomkastningar, katastrofer och dyl.

som hänt under väldigt LÅNG tid,

och beredskapen finns då tryggt inbyggd i "systemet".

Naturen kommer därvidlag att kunna klara alla dessa kriser.

Men människans utrotningar är ej alls av denna beskaffenhet,

INGET i naturen

har tidigare erfarit dessa alla många

och på BRED front kommande yttre påfrestningar

utan de normala och oftast långsamma och direkta

kopplingar till naturliga cykler och processer.

Därför kan nu utrotning ske,

även på liv inom området som utgör själva banken för livets styrka,

i själva mångfalden i den över hela jorden utspridda biomassan.

Inga "inprogrammerade" motmedel i naturen

finns att tillgå mot människans "idé-inducerade" påverkanstryck.

Bakterier kan ju inte fäktas med idéer..

Människans handlingar mot naturen styrs idag mest av idéer,

vilka i naturens ögon

blir till totalt oexisterande obekämpbara faktorer.

Just därför har vårt ansvar antagit apokalyptiska proportioner