Jag kan ibland undra vem jag är.
Speciellt då jag befinner mig i tillstånd
av att kunna se skeenden som från ovan
av allt som försigår i och mellan människor
på hela jorden och allt samtidigt.
Att alla företeelser som händer i ett och samma ögonblick
finns i mig och jag kan se genom och förbi och bortom.
Jag själv finns inte alls då. Jag är inte till alls.
Den känslan jag har då är endast att jag är ingen.
Men samtidigt så ser jag ju allt.
Jag ser även fram mot tid
som ligger bortom allt förstånd att kunna se.
Då det som vi idag kallar medvetande
har förvandlats till att ha utfört fantastiska under
och allt av kärlek endast.
Jag ser det som vi kallar medvetande
kunna förflytta sig obehindrat av tid och rum.
Jag ser inte formen av människa
utan varelse utan egentlig kropp
även fast den ändå är till
som om den vore av både ande och materia,
som om vi var en virtuell avbild av de vi är nu
fast i en annan skepnad men utan begränsning
i den fysiska omgivning där vi är
då vi är av en annan karaktär och därför fria
men ändå inte någon illusion
utan av livets byggstenar,
som en uppgraderad variant av liv
men utan de bindningar till materien
som gör att tiden kan hålla oss fången.
Dessa strukturer är inte några inbillningar
utan jag ser kopplingar till alla bilder
via denna överblick från "ovan"
av den sammansatta bilden av allt liv
och människan och det som historien berättar
om det som har hänt fram till nu.
Allt detta står att läsa som en öppen bok mellan alla rader
om man omfattar tillräckligt många rader på en gång.
Vilket vi alla kommer kunna göra
när alla dörrar har öppnats,
men som jag av någon outrundlig anledning
fått så att säga tjuvtitta bakom,
fastän att vissa delar är totalstängda för alla,
gällande det som är i detta absoluta nu.
Ju närmare nuet jag får gå, desto mera är stängt
för att kunna se.
I det absoluta ögonblicket NU är jag helt blind.
Där är förutsägelser omöjliga att göra från nära håll
och det är bättre att backa tillbaka
många steg för att överhuvudtaget
kunna göra sig en uppfattning
av vad vi befinner oss i nu.