Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Översyn



Jag kan ibland undra vem jag är.

Speciellt då jag befinner mig i tillstånd

av att kunna se skeenden som från ovan

av allt som försigår i och mellan människor

på hela jorden och allt samtidigt.

Att alla företeelser som händer i ett och samma ögonblick

finns i mig och jag kan se genom och förbi och bortom.

Jag själv finns inte alls då. Jag är inte till alls.

Den känslan jag har då är endast att jag är ingen.

Men samtidigt så ser jag ju allt.

Jag ser även fram mot tid

som ligger bortom allt förstånd att kunna se.

Då det som vi idag kallar medvetande

har förvandlats till att ha utfört fantastiska under

och allt av kärlek endast.

Jag ser det som vi kallar medvetande

kunna förflytta sig obehindrat av tid och rum.

Jag ser inte formen av människa

utan varelse utan egentlig kropp

även fast den ändå är till

som om den vore av både ande och materia,

som om vi var en virtuell avbild av de vi är nu

fast i en annan skepnad men utan begränsning

i den fysiska omgivning där vi är

då vi är av en annan karaktär och därför fria

men ändå inte någon illusion

utan av livets byggstenar,

som en uppgraderad variant av liv

men utan de bindningar till materien

som gör att tiden kan hålla oss fången.

Dessa strukturer är inte några inbillningar

utan jag ser kopplingar till alla bilder

via denna överblick från "ovan"

av den sammansatta bilden av allt liv

och människan och det som historien berättar

om det som har hänt fram till nu.

Allt detta står att läsa som en öppen bok mellan alla rader

om man omfattar tillräckligt många rader på en gång.

Vilket vi alla kommer kunna göra

när alla dörrar har öppnats,

men som jag av någon outrundlig anledning

fått så att säga tjuvtitta bakom,

fastän att vissa delar är totalstängda för alla,

gällande det som är i detta absoluta nu.

Ju närmare nuet jag får gå, desto mera är stängt

för att kunna se.

I det absoluta ögonblicket NU är jag helt blind.

Där är förutsägelser omöjliga att göra från nära håll

och det är bättre att backa tillbaka

många steg för att överhuvudtaget

kunna göra sig en uppfattning

av vad vi befinner oss i nu.












Prosa (Fabel/Saga) av Ari Viklund
Läst 270 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-01-11 01:45



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ari Viklund
Ari Viklund