Det är ju allltid intressant att

försöka förstå vad som är viktigt i livet.

Några ting är självklara

medan mångt och mycket är obegripligt.

Att vi måste äta något

för att ej dö är väl självklart.

Vad vi måste äta, är mindre självklart.

Att vi önskar ibland att fortplanta oss

känns också vara självklart, men inte solklart.

För om man ser till Moder Jords principer

för denna funktion, så är den alltid beroende

av förutsättningar i omgivningen.

Finns utrymme för fler, ja då kan det få bli fler.

Men människan har i evolutionen

liksom tagit plats i ett kryphål

genom sitt ständiga ätande av kunskapens äpple

och därvid kunnat bryta mot flera nivåer

av naturens inbyggda självregleringar av population.

Vi har nu satt äpplet i halsen slutligen

och håller på att kvävas

men med kunskapen av denna

har vi kommit på

hur man kan överuttnyttja naturens system

(visserligen och givetvis endast till kollapsens gräns)

för att gynna oss själva

på bekostnad av allt övrigt liv på jorden.

Men kärlek är väl en alldeles självklar sak

eller så är det den mest besvärliga frågan

eller den enklaste.

För hur man vrider och vänder

så är allt utgående från

om kärleken är i samklang

med Moder Jord

eller inte

om den ska vara sann.

Kärlek mellan man och kvinna är väl vacker

om man samtidigt förmår känna

att jorden behöver uppfyllas av fler av oss.

Finns inte förutsättningar

kommer inte hjärtat att få frid om reproducering.

Den ångest

som hela naturen suckar och våndas

till oss

att nu är det nog

kommer färga hjärtans kärlek

till ångest

över smärtan

som också är vår.

Därför tror jag att i vidare bemärkelse

måste allkärlek ta plats

i våra hjärtan och det snart.

Men den sexuella kraften är en kraft

som står över alla mänskliga idestrukturer

den är den spänning som gör

att universum åt oss

vill hålla sig utspänd

för vi ska ha någonstans att vara

med v å r sexualitet.

Eller

jag ser inte någon skillnad egentligen

man kan lika gärna

se det som att universum

håller sig utspänd för att vi vill älska.

Om vi slutar med det

så vad ska den finnas till för då?

Nja

poängen i detta är att

det är alltid onödigt att förminska vår betydelse

för då kan pessimism gro och födas

växa till att bli en förgörare.

Jag tror att vi har mycket att ta tag i

när det gäller att få syn på

vilka vi egentligen är

och vart vi kan börja sträva.

Men att ge upp

får vi aldrig göra.

Det kan vara stor hemlighet gömd

i detta om sexualitet

i vidare mening.