jag sket ner mig förra året
utanför en moské i tunisien

ibland har man otur
en jävla otur

jag tänker då att gud sitter i buskarna
som en allsmäktig john ausonius
och sätter laserpricken i pannan på en

inte mycket att göra då

bäst att tänka på annat

kanske jobbet

alla män där

som hellre styrketränar
eller innebandyspelar bort sina känslor
än talar om dem

alla kvinnor där

som fikar bort tristessen
kaffebrödstuggar sig igenom allt svårt
och kickar ångesten med ett

-näe, om man sku ha lidda påtår...

och jag

som sitter tyst i alla hörnen
svettas över utanförskapet
och min egen kantighet

en känsla av att
min inre bearnaise
har skurit sig
och moset på plankan
kallnat