Nu är den där veckan här,
man är irriterad på allt och alla.
Man vill bara gråta och gömma sig
under täcket.
Man vill bara bli kramad och kelad.

Sen skriker man som ett monster när
man inte får som man vill,
man gråter och skriker samtidigt.
Hormonerna är urbalans.

Tankarna är kaotiska, allt är som en stor
hög skräp. Man hittar ingenting i sitt huvud.

Och vad man är sugen på nåt sött,
sen går man ned till affären och upptäcker att
man har blöt igenom.. grr... och alla stirrar.

Stackars sambon som går bredvid.
Han fattar ingenting...
Varje månad under en vecka så förvandlas
den finaste och mest underbara människan han
känner till ett monster.

Ett monster han inte känner,
ett monster som inte går att kontrollera.
Ett monster som inte vet vad den vill...