'
'
'
'
'
Mänskligheten!, kom igen nu. Kan vi sätta igång snart att organisera oss till att arbeta med överordnade frågor på riktigt. Visst finns det en massa viktiga saker som handlar om din egen lilla bakgård som du borde ta itu med, och som du har ångest för att du inte har orkat ta itu med. Men nu är det krig. Då får man låta småsaker ligga tills det blir lugnare tider. Ahh.. jag hör nog, du tänker att, nehee.. inte alls, inte är det nåt krig, du bara luras! Då säger jag såhär: gå bara in i ditt eget hjärta och fråga dig själv om det är krig eller om det inte är det. Fråga ditin riktigt ordentligt, så dom vaknar till och verkligen lyssnar på riktigt - halåå! känns det som om det vore krig eller fred därinne i hjärteroten? Känns allting lugnt, för det är det väl, hoppas jag? Inte någon oro alls, det får det väl inte vara? Inte ens en sån där obehaglig aning att "jag bara måste ha glömt att göra något viktigt, men kan bara inte komma på vad det är"? Du kanske ibland orkar lyfta blicken en aning, och titta ut i världen och tänka att - tänk vad dom förstör dom där andra, där långt borta, men jag gör ju faktiskt något, jag har ju tänkt städa min egen bakgård, snart.. Men nu frågar jag dig rakt ut, räcker det för att det ska kännas lugnt och mysigt där inne i hjärtats innersta vrå? Finns det inte en liten surrande oro att det är något som inte stämmer? Nej, sätt inte på TV:n nu! Lyssna en stund till bara först. Såhär: tänker du som 6 miljarder andra att det är ingen mening att engagera sig, för det är ändå omöjligt att göra något åt saken. Vilken sak menar jag då? Jo, den att vi har glömt att göra en revision. Vi har inte ens tillsatt en arbetsgrupp för att fundera över hur vi ska kunna komma på hur man ska kunna vara säker på att valberedningen som ska utse revisorerna ska vara ojävig. Vadå för revision nudå, hör jag någon säga.. Jo den västerländska civilisationens totala revision. Men det går ju inte, tänker du och handen går mot fjärrkontrollen igen.. Nej, OK då. Vi kan tänka så. Men vad händer då? Tänk tänk tänk.. Tänk tänk tänk.. Känns det inte som att det är något som ligger och gnager lite här ändå? Lite ångestartat sådär. Lite som när man läste gamla telefonkatalogens sista blad, där det stod: "om kriget kommer", en obehaglig tanke som man gärna slår ifrån sig och tänker att vad skönt att kulorna inte viner över mitt huvud nu, och att jag ska förresten snart fixa till min bakgård, och det ska bli så fint där, och sen kan vi ta en fika där på sommaren, kanske man skulle ha en syrenberså som doftar så gott, och alla kommer att vilja komma och prata om mina fina rabatter och planteringar? Jodå, sådär håller vi alla på.. Men har jag då fel? Lika fel som alla tidigare domedagsprofeter.. Fast det är jag ingen, ingen sådan. Jag är bara allmänt galen. Och det enda jag vill säga är att vi måste rycka upp oss. Blir vi många, kan vi agera. Det gäller allt. Kolla på myrorna bara. OK.. för att äntligen komma till sakens kärna: MODER JORD ROPAR PÅ OSS!! LYSSNA EFTER HENNES RÖST!! Såå.. nu kan du slå på TV:n igen.