Men så svara mig,
hur kan min själ
som inte väger mer
än solljus som skimrande
svämmar över i ett barns
kupade händer,
rymma hela rymden med alla
dessa stjärnor,
och dessutom kalla dom
mina och att ett så litet ord vi kallar
kärlek kan bära dom tyngsta bördor.
där finnes en gudom som för din skull
när du naken seglar lätt buren på din vinge,
omsluten av ljus i den mörkaste natt
där stjärnor tändes som
solar och för din skull ströddes
av en såningsman ut i rymden,
där du i dina drömmar får med dig
din inre skönhet som är din ända in i oändligheten.